Horns kungsgård
By med medeltida anor som inrättades till kungsladugård av Gustav Vasa. Ruin från 1500-talet samt restaurerat ålderdomligt åker-, ängs- och beteslandskap. Kungsgården är fortfarande i statlig ägo.
Horn var under senare delen av medeltiden en by som bestod av sex gårdar. Alla gårdarna ägdes av bönderna själva. Horns kungsgård bildades 1551 då Gustav Vasa avhyste de sex skattebönderna i byn och lade ihop gårdarna till en kungsgård. Gården sköttes i fortsättningen av en fogde som hade redovisningsskyldighet till kungen. En av kungsgårdarnas uppgifter var att leverera varor som kungen behövde och i mitten av 1550-talet befaller Gustav Vasa att den kalk som finns på Horn ska skickas till Kalmar där den behövs bättre. Vid samma tid skriver kungen till fataburshustrun Anna i Stockholm att hon ska ta reda på de skinn och ostar som kommit från Horn och Borgholms ladugårdar när hon har kontrollerat vikten. Genom skriftligt källmaterial vet vi att Gustav Vasa liksom hans son Erik XIV under kortare tider besökte godset. Med tiden utarrenderades gården och gårdens sysslor sköttes genom dagsverken av de människor som bodde på de upp till 18 torp som låg under Horn. På 1900-talet fanns också en viss statarinrättning. Idag finns en del av dessa torp fortfarande kvar men som fritidshus.
Horns första gårdsanläggning är inte känd till utseendet men mycket tyder på att den legat på samma plats som idag. Huvudbyggnaden består av en stor salsbyggnad under brutet tak. Genom en brand 1941 förstördes de flesta av ekonomibyggnaderna men många byggdes upp på samma plats. Bland näringar som förekommit kan nämnas biodling på 1500-talet. På 1800-talet fanns ett brännvinsbränneri nere vid Hornsjön. Fisket i Hornsjön har utgjort ett väsentligt tillskott till gårdens ekonomi, med bland annat ett betydande ålfiske. Hornsjön är idag Ölands enda insjö och sätter stor prägel på området. Sjöns sänkning var klar 1910 och innefattade då 1,3 meter. Man kan notera att vattenspegeln varit en del av Östersjön fram till cirka 700-800 e Kr och har intill dess utgjort en skyddad havsvik. Vid den västra sjökanten finns den sägenomsusade Klosterholmen. Som namnet antyder har stenruinen som finns här länge satts i samband med klosterverksamhet, vilket idag kan avfärdas. Istället rör det sig om ett så kallat fast hus, det vill säga en medeltida storgård med försvarsfunktion, en privat borg. Det finns även andra fornlämningar vid Hornsjön. Söder om gården finns bland annat rester efter fyra järnåldersgårdar med tillhörande stensträngssystem. Förutom ytterligare husgrundsområden finns också gravar och ett område med fossila åkrar intill Hornsmosse.
Horns första gårdsanläggning är inte känd till utseendet men mycket tyder på att den legat på samma plats som idag. Huvudbyggnaden består av en stor salsbyggnad under brutet tak. Genom en brand 1941 förstördes de flesta av ekonomibyggnaderna men många byggdes upp på samma plats. Bland näringar som förekommit kan nämnas biodling på 1500-talet. På 1800-talet fanns ett brännvinsbränneri nere vid Hornsjön. Fisket i Hornsjön har utgjort ett väsentligt tillskott till gårdens ekonomi, med bland annat ett betydande ålfiske. Hornsjön är idag Ölands enda insjö och sätter stor prägel på området. Sjöns sänkning var klar 1910 och innefattade då 1,3 meter. Man kan notera att vattenspegeln varit en del av Östersjön fram till cirka 700-800 e Kr och har intill dess utgjort en skyddad havsvik. Vid den västra sjökanten finns den sägenomsusade Klosterholmen. Som namnet antyder har stenruinen som finns här länge satts i samband med klosterverksamhet, vilket idag kan avfärdas. Istället rör det sig om ett så kallat fast hus, det vill säga en medeltida storgård med försvarsfunktion, en privat borg. Det finns även andra fornlämningar vid Hornsjön. Söder om gården finns bland annat rester efter fyra järnåldersgårdar med tillhörande stensträngssystem. Förutom ytterligare husgrundsområden finns också gravar och ett område med fossila åkrar intill Hornsmosse.